Den här morgonen börjar med några tårar som rinner nerför min kind.
Kanske ska ta det från början. För tre veckor sedan reste min son och två andra elever från hans skola till Nepal för att göra sin praktik på ett hem för utvecklingsstörda barn. I lördags var det dags för hemresa till Sverige igen....men fick ett meddelande från honom att han inte kommer hem den dagen för att det varit en flygplansolycka på flygplatsen i Katmandu. Så hela flygplatsen var avstängd. Som tur var var inte min son med på flyget.
Flygplan glidlandade i Nepal
FLYGOLYCKA. 224 passagerare kom undan med blotta förskräckelsen när en Airbus A330 från Turkish Airlines missade landningsbanan i Nepal och glidlandade på gräsmattan bredvid.
Piloterna avbröt det första landningsförsöket i Katmandu, men även andra gången gick det snett.
– När planet gick ned missade det på något vis rullbanan och hamnade i stället i gräset, säger flygplatschefen Birendra Prasad Shrestha.
Ingen uppges ha skadats fysiskt, och flygplatsen fick stänga för internationella flygningar.
– Vi har kallat in tung utrustning för att baxa undan planet, säger talesmannen Purna Prasad Chudal.
Med sitt läge bland världens högsta berg är flera av Nepals flygplatser en riktig utmaning för många piloter.
Igår läste jag på skolans hemsida att de troligen skulle åka med ett flygplan hem till Sverige idag på morgonen. Så hela morgonen har jag tänkt på sonen att nu är han uppe i det blå och flyger....Men så kommer det ett mail från sonen. Han skriver att det var fullt på planet så de fick inte plats, det flygbolaget de tänker åka med har fullbokat till och med torsdag så innan dess kommer de inte hem det kan dröja ännu längre. Eleverna har hemlängtan nu och jag längtar efter min son. Har gråtit en skvätt här på fm, saknar honom och hoppas verkligen de snart kan komma hem. (Sen finns det en viss person som säger att vi inte tagit till oss våra fosterbarn känslomässigt, då skulle han se mig nu när jag sitter här med oro och tårar)
Nu till något helt annat. Vilket vårväder vi blev bjudna på igår, 15 grader och strålande sol. Och det är lika skönt ute idag.
Vi var på promenad ner till sjön i det härliga vädret. Där hade bryggan åkt iväg en bit ut i sjön...en nässelfjäril såg jag flyga förbi när vi gick men han hade inte tid att sätta sig ner så kunde fotografera honom. Krokusarna har slagit ut vid söderväggen, en kruka med vårblommor planterade i kruka vid trappen. I eftermiddag ska jag ut och klippa ner lite växter och klä av granbockarna.
Årets första fika blev det ute i går, ser ni mig?
Ett besök i min mammas jordkällare gjorde jag förra veckan, där vinterförvarar jag mina fuschior och dahliaknölar.
Jag tog hem dem och klippte ner dem lite grann, men det var liv i dem och jag hoppas de kommer att blomma fint för mig även den här sommaren.
kolla in dahlian vilka skott.....
Dottern ringde hem en kväll i veckan, förstår att det kliar i hennes gröna fingrar nu. Hon hade varit och köpt några fröpåsar. Hon hade sått tomater och sockerärtor, hon ska försöka odla det i sin lägenhet. Inte lätt att bo i lägenhet utan balkong, när våren kommer när man är van att bo hemma med en stor trädgård.
Hon håller på med sitt lastbilskörkort nu, och så har hon varit på bal på regementet, Hon har fullt upp och har inte tid att komma hem så ofta. Hoppas vi får se henne i påskhelgen...och även alla våra andra barn.
Ännu en trist sak är att jag har tappat min nya mobiltelefon i golvet (2 månader gammal)så den gick sönder. Hade tagit med den upp på övervåningen och la den på trappräcket för jag väntade på ett samtal, när jag skulle ta den tappade jag den nerför hela trappan.
Det här blev en inlägg med både negativa och positiva inslag. Nu ska jag försöka njuta av det fina vädret resten av dagen.
.JPG)
