På väg till sjukhus

I går var det äntligen dags för mig att åka till sjukhuset och bli opererad. Har med både glädje och vånda sett fram emot den här dagen.
Kan säga att behöva opereras är nog bland det värsta jag vet, ja, sjukvård överhuvudtaget, men att må så dåligt som jag har gjort det här sista året är inte heller roligt. Då finns det inget annat val.

Kl 05:30 ringde väckarklockan och 06.40 började jag och min man resan mot Ljungby lasarett (ca 10 mil).
När vi var i närheten av Alvesta (då hade vi kört halvvägs) ringer min telefon, samtal från sjukhuset. Då får jag beskedet att min läkare, kirurgen har blivit sjuk, så min operation blir inställd. Så besviken jag blev.
Det var bara att vända bilen och köra hem igen, med en massa varför i huvudet. Fortsätta med värken som håller på att göra mig tokig.
En hel vecka innan operationen har jag inte fått äta mina smärtstillande tabletter utan bara Alvedon, och de hjälper inte mycket, så denna veckan har varit extra tuff.

Hela dagen i går kände jag mig som en ballong som man sticker hål på, ni vet, luften går ur...hade ingen lust till något och allt var ju förberett. Tvättkorgen var tom, huset var städat och kylskåpet var fyllt. Jag satt på en stol och där satt jag.

Nu har jag fått en ny tid för operation om en månad, om jag inte kan få en återbudstid, men det räknar jag inte med.
Mitt namn står fortfarande med illröd text på förturslistan för operation.

Några av er följer kanske Anette med bloggen Rost och rädisor hon bor utanför Alvesta. Hon tyckte jag kunde våldgästat henne på morgonen eftersom vi fick vända. Hon skulle bjudit oss på frukost.  Och det hade ju smakat bra men jag hade inte tanke på henne just då.
Gör nog hellre ett besök hos Anette en annan gång, skulle vara så roligt att få se hennes fina trädgård och alla hennes odlingar.

Trevlig Helg!

2019

God Fortsättning på det nya året...2019. Det brukar ta ett tag innan man lärt sig att skriva rätt årtal.
Jag hoppas alla haft det fint under helgerna, men nu känns det skönt att vardagen börjar igen. Skola och arbete (för de som gör de).

Igår och idag har jag städat ut julen. Tomtarna och pyntet är nerpackat i träkistan och julgardinerna är nerplockade och de "gamla" vanliga är upphängda igen. I kväll kastades granen ut, så skönt.
Jag är tidig att städa bort julen i år, men vill göra så mycket som möjligt när dottern är hemma och "Springer" åt mig. Jag har svårt att gå i trappor, ja, överallt men hon springer så lätt och fort går det. Ibland får hon "bakläxa"..

Som här till exempel, hon kan ju inte hänga upp gardinerna hur som helst.

 En bukett med tulpaner fick jag av dottern när hon varit och handlat, en riktigt vårbukett. Ut med julen och in med våren.

En dag i veckan låg det ett fodrat kuvert med ett paket till mig i vår brevlådan. Funderade en stund om jag beställt något, men nej, jag kom inte på något. Öppnade paketet och däri fanns en liten termos och ett följebrev, GRATTIS du är en av vinnarna i vår korsordstävling stod det. Jag löser jättemånga korsord men brukar aldrig skicka in lösningen, För jag vinner ju aldrig något. Men den här gången hade jag tydligen skickat in lösningen (minns inte det) och så vann jag. Det var en glad överraskning.

Solen har lyst ett par dagar, det är så härligt, en av de dagarna lånade dottern min kamera och fotograferade hönor och tuppar i hönsgården. Vi har sju tuppar och det är sex tuppar för många. Eftersom jag inte gärna går ut i hönsgården just nu får jag se dem fotograferade och så ska vi bestämma vilken som ska får vara kvar. Inte lätt.

I mellandagarna har jag flyttat ner min säng i stora rummet, har så svårt att gå i trappor med min höft. Så nu har jag ett nytt sovrum ett tag framöver. Men det bästa av allt är att i fredags fick jag brev från sjukhuset, ÄNTLIGEN har jag fått en operationstid. Om tre veckor är det dags. Nu gäller det att inte bli förkyld, få några öppna sår, och helst skulle blodtrycket sjunka lite också. Undertrycket är lite högt. Håll tummarna att allt går som planerat.