Min skosamling

Jag lovade att visa bilder på min skosamling.

När jag var tonåring hade vi en bekant som hette Sven, han älskade att åka på auktioner och loppisar, han köpte allt möjligt, helt plötsligt började han komma hem till oss för han tyckte att JAG skulle börja samla på porslinsskor.
Som tonåring tyckte jag väl inte det var speciellt roligt. Men han åkte runt överallt och köpte skor till mig. Nu lever inte Sven längre, men ryktet har spridit sig så rätt som det är så får jag en sko av någon bekant som de köpt på loppis. Min mamma har köpt många till mig men jag har även fått några stycken som olika vänner till mig har skapat själva i lera. Jättekul faktiskt. Många av skorna har vackra minnen för mig från olika personer jag fått dem av.

(klicka på bilderna så blir de större)

Jag har mina skor i ett högt skåp med glasdörrar. En del är riktigt gamla, över 100 år faktiskt och en del är nyinköpta, Jag räknade dem idag för att se hur många jag har, 150 st var det i olika storlekar.



På det här kortet ser ni en trätoffel och en guldsko. Jag måste berätta en rolig historia om guldskon.

När vi var nyinflyttade till Småland kom en av våra goda vänners barn på besök, de tyckte det var roligt att besöka oss och träffa vår illa dotter (då var hon två månader) De gick och tittade på mina porslinsskor och där kunde de stå länge och titta. När de kom hem berättade den ena flickan för sin mamma "Mamma, de som har flyttat in måste vara jätterika för de har t.o.m. guldskor hemma hos sig".
Nu tror jag inte att mina guldskor är speciellt mycket värda men de är fina att titta på. (En av mina bloggvänner tyckte jag skulle visa upp dem på Antikrundan)

Varför har jag fotograferat en sliten gammal trätoffel då?!

Jo, när vi renoverade det huset vi bor i nu, så grävde vi ur stenar och grus under golvet och isolerade på nytt. Då hittade vi den här toffeln som låg i det gamla golvet. Någon har berättat för oss att förr i tiden la man ner något i golvet när man byggde. I vårt hus fanns det alltså en gammal sko och den la de dit för att familjen inte skulle bli barnlös. Och vi som bor i huset nu är inte heller barnlösa. Vi har fyra barn, har varit kontaktfamilj, har haft dagbarn. Så visst har det funnits och finns många barn i detta hus.
En bekant till oss hittade en gammal träsked i deras golv, den fanns där för att det aldrig skulle fattas mat på bordet. Visst är det intressant.