Hittar ingen passande rubrik

En hel vecka har gått sen sist jag skrev och nu är det helg igen. Förra helgen var det Pingst och den här helgen firar vi Mors Dag. Vi är bjudna till min mamma på Mors Dag-kaffe på söndag. Så jag fixar inget speciellt hemma hos mig.

I skrivandets stund springer jag mellan datorn och ugnen. Jag bakar nämligen ostfrallor idag. Skönt att komma upp på morgonen då får man mycket gjort under dagen. Bullar, tre sorters kakor och citrondricka gjorde jag i helgen. Nu återstår bara städning av huset (och det blir inte mer än vanlig veckostädning) och så ska det pyntas både ute och inne. Och till den stora studentdagen på fredag nästa vecka har de lovat sol och värme (15-20 grader)

Som ni kanske förstår så mår jag lite bättre nu. Har fått tillbaka lite av mina krafter och känner mig piggare. Men oj, så trött jag varit och det beror på många olika anledningar. Men jag har fått mycket peppning av ett par av mina härliga bloggvänner.

Middagsgäster har vi både små och stora i trädgården.

 Lilla "lammis" vårt flasklamm, som inte är så liten längre utan ganska rund om magen, kommer fortfarande till vår köksdörr och bräker. Sätter upp frambenen på skostället utanför fönstret och tittar in, undrar om hon inte kan få något att dricka. Hon är så "Suttesugen". Nu ska hon ju avvänjas från mjölkersättning så ibland ger jag henne bara vatten i flaskan när hon kommer. Hon blir så nöjd så. Bara hon får lite kärlek och får sutta en stund.

Domherrarna  är också på besök. De sitter på gräsmattan och äter de överblommade maskrosorna.

(Båda djurfotona är tagna genom fönstret, därför är de kanske inte helt skarpa)

Vad har mer hänt då. Jo , förra veckan slog jag näven i bordet och skällde ut "bilmekanikern" som bott hos oss i 10 veckor. Jag talade snällt med honom ett par dagar att nu när bilen hade brunnit så fanns det ju ingen anledning att han bodde kvar här utan kunde köra hem till sin mamma. Han lovade att åka när hans nya mobil var levererad.Han behövde en GPS för att hitta hem (och det förstår jag) Mobilen kom på tisdagen och han lovade att köra då. Men tisdagen gick, onsdagen gick och på onsdagskvällen blev jag riktigt arg och skällde ut honom. På torsdagen vågade han inte visa sig för mig, gick som en katt runt het gröt, men på eftermiddagen körde han hem. Sonen överlämnade en blomma och ett Tack-brev från killen....Så där ser ni att även jag kan bli arg och säga till på skarpen när det går för långt.

Sonen bor fortfarande kvar hemma. Han har ingen annan stans att bo och han behöver försöka få ordning på sitt liv. Han bor i gårdshuset och vill försöka klara sig så mycket som möjligt själv. Han är duktig att hjälpa till med alla djuren på gården och nu håller han på att laga upp vår båt som är trasig.

Det blir mycket text idag får lägga in några bilder på mina växter som blommar i trädgården så ni inte tröttnar.

 Pion, det var någon som sa att det här kanske är en svavelpion, är det någon som vet om det är rätt.

 Betonghatten och fågelbadet på plats vid stenen och den rosa ginsten i framkanten.

 Mina buskpioner börjar blomma nu, både den vita och den rosa.

Och den älskade kastanjen blommar lika fint i år. Den med röda blommor är lite senare, men den är på gång.

Som ni flesta av er vet så har vi varit familjehem sedan 1996. 2014 hade våra barn flyttat hemifrån och jag började arbeta som kontaktperson/familj. Det höll jag på med ett år. 

Sedan fick vi en förfrågan från socialen om vi ville ta emot ensamkommande flyktingbarn till vårt hem. Och det gjorde vi gärna.

I mitten av Januari flyttade vår första pojke in hos oss. Han kommer från Syrien och är 16 år....i början var det lite svårt med språket, men tack och lov finns det översättningsprogram på dator/telefon. Vi fick många glada skratt runt köksbordet när vi inte förstod varandra. Nu har han lärt sig mycket svenska.

I mitten av April fick vi ytterligare en pojke (ensamkommande) placerat hos oss. En kille från Somalia som är 14 år. Han är duktig på engelska så där försöker vi traggla oss fram och förstår vi inte varandra så hjälper den andra pojken till för båda talar arabiska, så han är vår tolk. Perfekt.

De här killarna har varit med om många hemska saker under sin flykt till Sverige + allt som de upplevt i kriget i sina hemländer. Och vi är så glada att vi får vara deras extramamma/pappa ett tag. Och de här killarna ger oss så mycket glädje.

Igår var den yngste killen på skolresa med sin klass. Jag hämtade honom utanför skolan på kvällen. Och när han fick syn på mig gick han direkt fram till mig och gav mig en Bamsekram. Åh, så gott det värmde. Man blir alldeles varm i hjärtat.

Många tycker nog det är konstigt att börjar om på nytt med nya barn när våra egna flyttat hemifrån. Men vi känner att det här är vår uppgift att hjälpa barn/ungdomar som behöver vår hjälp.

Nu väntar jag på dottern som snart kommer farande på sin motorcykel. Då ska jag bjuda henne på nybakade frallor. Senare i eftermiddag kommer äldsta sonen hem. Blir roligt med huset fullt av glada ungdomar i helgen.