En olycka händer så lätt

Nu har jag äntligen kommit igång med att så lite frön. Förra veckan sådde jag petunia, flitiga lisa och  många olika chilifrön. Och nu har de första fröna börjat titta upp. Man blir alltid lika glad.

 Hängpetunia från min blandpåse tittar upp här. Jag brukar samla frö på hösten och så blandar jag frön från olika sorter i samma påse. Brukar bli fina färgställningar. Men sen har jag en gul och en fantastisk blå färg de fröna lägger jag i särskilda påsar.

I den här krukan tittar ett ensamt litet chilifrö upp, hoppas det kommer fler.

I tisdags eftermiddag hjälpte dottern och Fahim mig att bära in pelargoner och änglatrumpet från garaget. Så nu är de nerklippta, nya skott är tagna och ny jord har de fått. 

Men så händer det som inte ska hända. 

Jag hade låst dörren i garaget och var på väg in och halkar naturligtvis i lervällingen på gräsmattan. Där låg jag och kom inte upp. Hörde hur det knäckte till i foten. Dottern fick hjälpa mig, Hoppar på ett ben in och blir ompysslad en stund. Oj, oj, oj vad foten svullnade upp. På kvällen kunde jag knappt gå var svullen under foten också. Lite bättre är det nu. Blå och grann är hela foten och fortfarande väldigt svullen. Går skapligt bra att gå inne där golvet är jämnt. Värre är det ute på ojämn mark. Trappor är kämpigt. En stor foppatoffel är det enda jag får ner foten i. (Har foten lindad + en raggock på). Det värsta är nästan ryggen, haltar när jag går och då felbelastar jag ryggen, det känns som den håller på att gå av  vissa stunder. Så det blir mycket vila nu.

När vi var klara med planteringen ser jag att en fästing kryper på min arm. Antingen var den med i växterna eller låg den och lurpassade på mig  gräset när jag drattade dit. Här får man nästan ha förstoringsglas för att se fästingen.

Dagen innan jag ramlade var vi till IKEA i Älmhult och handlade lite smått och gott. Längesedan jag var där så det blev en trevlig utflykt.

Var in på Plantagen i Växjö och köpte fina orkidéer. Den översta är min och den andra är min dotters. Hon är lika tokig i växter som jag. Men hon är på väg till Norge nu och tycker det är bättre att jag får njuta av hennes blomma än att den står i en lägenhet där ingen är hemma.

Idag hälsar Omar och Fadel på hos oss. Och ingen är gladare än Said. Han har saknat dem så (och jag också)

Idag skiner solen hos mig och det snöar. Inget vårväder, men solen behövs för mina småfrön.