Sensommar eller höst, vilket det nu är innebär bla. kräftfiske och jakt.
Här hemma sitter de på pass och jagar rådjur och vildsvin på kvällarna, men det är dålig jaktlycka.
Däremot har kräftfisket gett mer resultat. I fredagskväll hade vi en liten kräftskiva hemma hos oss tillsammans med min mamma och min syster med familj. Bordet dukades fint med höstiga servetter, ljus och bordsdekorationer. Först åt vi paj, som jag glömde att fota, jag hade gjort tre olika pajer och systerdottern hade gjort en. Systersonen fixade vitlöksbröd och min syster gjorde sallad.
När alla var lite lagom mätta var det dags att sätta fram kräftorna, det var lite olika storlekar på dem.
Habib vår kille från Afghanistan hade bjudit hem en kompis från samma land. Han var en tuffing, han vågade skala och smaka kräftorna, han tyckte det var gott.
En dag när jag var ute och körde med bilen fick jag se den här fina svampen. Stolt fjällskivling. Jag stannade och plockade den och gav den till min mamma, hon blev jätteglad. Dottern plockar kantareller och igår när hon gick hem från sitt jaktpass hittade hon tre fjällskivlingar, som hon tillagade och bjöd på. (Tydligen tål inte dottern just den svampen för inatt fick hon upp på toa och spy upp den, jag smakade bara på såsen)
Under samma biltur som jag hittade svampen på såg jag den här svanen på sjön. För en gång skull var kameran med. Svanen var för långt bort för att kunna zooma in den med mobilen.
Vi ska bygga en friggebod på tomten och vi har köpt begagnade fönster på Blocket som jag målar om. Fönstren var mörkbruna och nu ska de bli vita, färgen täcker dåligt så jag behöver måla dem tre ggr. Mycket jobb, jag försöker måla ett par timmar varje dag. Utsidan på fönstret ska vara i samma nyans som på vårt hus, engelskt rött. Här inspekterar kisse målningen. Hon verkade nöjd.
Det låter som jag har mycket energi, men det har jag inte just nu pga. att det hänt en tråkig sak i familjen. Den flyktingpojken som flyttade till oss i Maj månad har stuckit härifrån, han har varit borta en vecka nu, vilket var mycket oväntat. Han trivdes så bra här och ville vara med i vår gemenskap. Han har lämnat alla sina kläder och saker kvar här, det enda han har med sig är mobiltelefon och den nya träningsoverallen vi köpte två dagar innan han försvann. Han svarar inte i mobil eller på facebook. Ovissheten om var han finns är fruktansvärd. vi vet ju att sånt här kan hända, men ändå...man är aldrig beredd. Har haft många samtal med polisen den här veckan, avbokat läkarbesök osv.
Hela min kropp skriker av trötthet, finns ingen glädje i något, samtidigt måste jag ju tänka på mina andra killar och min familj. Dottern är hemma denna veckan och försöker peppa mig lite. Helst vill jag bara sova, och jag hoppas varje dag när skolbussen kommer att killen är med på bussen.
10 kommentarer:
Så tråkigt att ni nu måste gå och oroa er för flyktingpojken. Man får hoppas att han gett sig av frivilligt och att inget annat otäckt hänt honom.
Jag förstår att det här tär på dig och hoppas av hela mitt hjärta att han snart kommer tillrätta!
Varm kram, Ingrid
Så mycket fint du har att berätta om svampar och kräftor och kalas.
Vi får hoppas att allt ordnar upp sig i din oro.
Styrkekramar till er alla från oss.
Kram från mig.
Kräftskiva är nog typiskt svensk, och kräftor är gott. Så trevligt när ni samlas och äter.
Svamp har jag respekt för, men Malin vet nog vad hon gör så det går nog bra.
Jag hittar aldrig kantareller i skogen, så vi får köpa i mataffären.
Sköt om dig!
Det händer ju alltid mycket hos dig och den här gången var det ju en tråkig sak också. Hoppas att du får en förklaring till att den här pojken försvann och att man hittar honom!
Härligt med kantareller, det har vi inte så mycket av här nere. Och dom är dyra i affären...
Egenfiskade kräftor - det är inte dåligt heller, det har jag bara ätit en gång för länge, länge sedan!
Hoppas att jaktlyckan vänder, vi behöver bli av med vildsvinen!
Kram, Monica
Festligt värre! Pajerna hade jag gärna ätit av men kräftorna hade jag avstått! Sån är jag. Oj, då, en kille som stuckit, så tråkigt. Hoppas han finns välbehållen någonstans.
Skjut vildsvinen! Dom är ruskiga tycker jag, men köttet lär vara gott!
Fönstren ser fina ut!
Kramar
Måste vara hemskt att leva i den ovissheten just nu. I såna fall är man ju livrädd att något tråkigt hänt vare sig det är ens egna barn eller flyktingbarn som man kommit nära. Du gör ett jättejobb så tänk även på dig själv så du inte blir för slutkörd. Hoppas allt ordnar sig till det bästa.
Men kära vän , varför ska det hända sådant tråkigt. Ni är ju ett föredöme att ta hand om flyktingpojkar. Jag förstår att du är orolig. Hoppas verkligen att allt ordnar upp sig. Oron är jobbig när man inte vet . Du är inte värd sådana bekymmer.
Annars var det bara positiva saker du berättar om. Fönstren blir snygga och det är så roligt när man kan återbruka grejer. Att du är en "fena" på att fotografera vet vi och du måste alltid ha kameran med dig så vi får njuta av dina fina bilder.
Det har varit dålig tillgång på kantareller här. Kanske de poppar upp nu efter allt regnande. Eller så har de drunknat !!!!!!! Jag har sett fjällskivlingar här omkring men vi håller oss till gulingarna.VI får ta en sväng till kantarellmarkerna när mannen kommer hem från älgjakten, du vet. Jag har fullt sjå med Ajax som går på antibiotika för sitt eksem. Jag trixar och luras med de obehagliga tabletterna. Det tar tid !!! Som sagt. . . husse får ta över när han kommer hem .
Ha det gott och hoppas att det ordnar sig och att du får lugn och ro igen.
Kramar från Eva
Trevligt med kräftskiva! Det kan jag sakna lite eftersom jag inte tål kräftor längre, men fisket kan jag förstås vara med på. Mysigt med knytklas också.
Fantastiskt svampår vi har. Min favorit är Karl-Joham men de flesta jag hittat har varit maskiga eller för gamla. Har dock inte gett upp ännu utan drömmer om en fantastisk salviakryddad Karl-Johan paté som jag kan skiva och stoppa i frysen för att ta upp av lite efter hand.
Har också blivit dålig av fjällskivling och konstaterat att alla inte är lika stolta som man kan tro. Det finns en del snarlika som inte är ätliga och en del giftiga.
Jag tror nog att din rymling hade en plan att rymma redan när han kom och nu är i säkert förvar. Efter att ha följt din blogg rätt länge är jag också övertygad om att du gjort allt vad du kan och att han haft det bra hos dig. Kanske är han äldre än han utgett sig för och har därför gått under jorden hos bekanta. Tycker flera på bilderna i förra inlägget ser betydligt äldre ut än 18 år.
Hur ledsamt det än är med rymlingen så har han ju gjort ett val och du har säkerligen gjort ditt bästa.
När det kör ihop sig för mig brukar jag känna mig lite lugnare och lite tröstad av att tänka på att jag gjort mitt bästa och att det inte är nån mening att slösa energi på sånt jag inte kan påverka. Krafterna behövs här och nu och livet är för kort för att gräva ner sig och som du skälv säger händer sånt här.
Skönt att du har dottern hemma som stöd. Hon verkar vara en klippa. Varmaste tröstekramen
/Anette
Tack för att du delar med dig av både glädje och oro. Jag förstår att du oroar dig för pojken.
Jag är dock säker på att du och din familj har gjort allt och lite till för att han ska trivas, vara trygg och ha det bra.
Men många av pojkarna har egna agendor som man inte vet något om.
Kram till dig från mig
Tacksamhet, glädje och oro , allt i ett inlägg - som livet!
Förstår din oro men tänker att du gjort mer än du kunnat och önskar det fanns ett sätt att stilla din oro! Hoppas han kommer till rätta!
Skicka en kommentar