(Ursäkta den dåliga bilden, den är tagen genom fönstret, men klicka på bilden så ser du höken och koltrasten)
I fredags eftermiddag när jag var i köket och höll på med middagen var det ett sånt oväsen ute. Fåglarna kvittrade, ja, det lät som om det var slagsmål bland fåglarna. Jag gick till fönstret för att titta vad som hände.
Vi har haft besök av en hök i trädgården ett par gånger i vinter och när jag tittade ut hade örnen tagit en koltrast i sina klon. Koltrasten "ropade" på hjälp men höken släppte inte taget om fågeln. Jag öppnade fönstret för att skrämma bort höken men han flög bara iväg en bit längre bort med koltrasten i sina klor. Koltrastens "rop" på hjälp ekade i mitt huvud hela kvällen.
Jag sprang fram och tillbaka till köksfönstret och tittade ut för att se hur det gick. Då fick jag se en igelkott som satt och åt fågelmat under fågelbordet. Han har ju vaknat alldeles för tidigt. Förmodligen har han blivit skrämd av något och vaknat. Jag berättade om igelkotten när familjen var samlad runt köksbordet, och mellansonen ville ut och följa spåren för att se vart han tagit vägen. Sonen hittade den bara några meter bort, där hade den burrat ihop sig och låg och frös. Vid fågelmaten var det soligt och varmt men när han kom ut i skuggan blev kallt. Vi frågade dottern vad vi skulle göra, vi kom fram till att om den ligger kvar ute så kommer den att frysa ihjäl, eftersom det var -17 grader på natten.
Dottern tog upp igelkotten i famnen och så bar vi in honom i garaget, där har vi ca 10 grader varmt.
Här får han bo nu till den riktiga vårvärmen kommer. Han får vatten att dricka och kattmat som vi blöter upp. Han äter och verkar trivas i sitt nya boende. Undrar om han är en tonåring. För han sover hela dagarna och är uppe och "stökar" på nätterna. Hoppas han visar sin tacksamhet till oss när vi släpper ut honom i friheten igen så han stannar kvar här hos oss, och kanske bildar en liten familj. Vi får se. Jag kanske uppdatera om igelkottens läge längre fram i vår.