Några av mina intressen, sticka till olika hjälporganisationer, gjuta i betong och fotografera

Några av mina intressen, sticka till olika hjälporganisationer, gjuta i betong och fotografera
foto: Anne-Lie

lördag 14 maj 2016

Odlingstunnel

I fredag för drygt en vecka sedan kom äntligen min odlingstunnel.  Lördagen ägnade jag och min man stora delar av dagen med montering. Det var ju perfekt väder för utomhusarbete, även om det blev lite för varmt i solen.

Min man körde fram jord, kompostjord och gödsel med traktorn.

 Sedan gjorde vi bäddarna så stora vi ville ha dem. Tunneln stå på samma plats som växthuset stod innan.

Efter det var det dags att läsa beskrivningen hur stålrören skulle sitta och så börja montera. När det var klart började det kurra i magen och det var dags att laga middag.

Här ser ni tunneln på plats.Den vita plastväven var lätt att få på. Min man och jag flyttade bygget från gräsmattan till trädgårdslandet där den ska stå. I går förankrade min man tunneln så den inte blåser iväg. Han grävde ner två bamsestenar i varje hörn. Borrade hål i stenen och satte en krok/ögla i (vet inte vad det heter) och band fast tunneln. Så nu ska det väl klara lite blåst. Tunneln är 3x6 meter, har öppning på varje kortsida och fyra "fönster" på varje långsida, så man kan öppna om det blir för varmt.

Nu har jag planterat ut, tomater, 10 olika sorter, gurka, och tre olika sorters chili. Chilin har jag planterat i krukor. Så sådde vi sallad och morot också. Nästa år kan jag planera odlingen lite bättre när jag vet att jag har något att sätta ut dem i.
En dag i veckan fick vi ner potatis och andra grönsaker i trädgårdslandet. Och när jag skrivit klart här ska jag gå ut och plantera lite småväxter, det ska  ju bli regn så det är  skönt om jag hinner plantera innan.

Idag är jag ensam hemma med Said. Min man och tio andra män i kyrkan är på vandring. De kör bil ner till Kivik i Skåne och så ska de vandra tillsammans och övernatta i tält eller vindskydd. Hoppas de får fint väder.  och trevlig tillsammans

Jag har bjudit hem min mamma och min syster och hennes barn på eftermiddagskaffe. Jag bakade en rabarberkladdkaka på morgonen, ett nytt recept jag hittat, ska serveras med grädde. Blir spännande att se hur den smakar. Den ser god ut i alla fall.

För ett par inlägg tillbaka skrev jag att vi hade en tuff och jobbig situation i vår familj. Vill berätta vad som hänt. Jag och min man är ju familjehem. Min man har ju ett annat arbete också men jag jobbar bara med det. Och ger 100%  (eller mer) av min energi och engagemang  för att barnen/ungdomarna som bor här ska ha det bra och trivas.

Förra året hade vi två bröder från Syrien som bodde här, men deras familj kom till Sverige i december och då flyttade killarna tillsammans med sin familj. Vi har träffat deras familj ett par gånger och det är så roligt. Ett jättefin familj och vi känner att vi trivs så bra ihop. Förra året kom även Said till oss från Somalia och han bor fortfarande kvar. 

4 Januari i år flyttade det in två ensamkommande flyktingpojkar från Afghanistan till oss. (17 år) De här killarna var mest för sig själva, ville inte vara delaktiga i våra aktiviteter, och det var lite svårt att lära känna dem. De berättade inte så mycket om sig och sin familj. Men de sa till socialen att de trivdes så bra hos oss. Vi var världens snällaste människor som ställde upp för dem och hjälpte dem på alla sätt. 

En dag för snart tre veckor sedan gick de iväg till skolan precis som vanligt. Sa Hej då, till mig innan de stängde dörren, precis som de brukar göra. Problemet var att de aldrig kom hem igen. De hade stuckit här ifrån. Jag tittade i deras garderob och alla deras kläder hade de packat ner i idrottsväskan de hade med till skolan. De hade tömt sina konton på pengar. Så det var en planerad flykt. Jag ringde och skickad sms till dem men de svarade inte. 
Har fortfarande inte hört något från dem, men vi tror att de är i Tyskland.

Det har varit jättejobbiga veckor...jag har varit arg, besviken, ledsen och orolig för killarna. Arg och besviken över att de bara kan sticka här ifrån. De kunde väl sagt något, lämnat ett litet brev på rummet. Jag tycker jag har gjort allt för dem i 4 månader och så sticker de utan att ens säga tack. orolig är jag fortfarande för jag vet inte var de är, vad de gör eller varför de stuckit. ligger vaken om nätterna och tänker på dem. De flesta säger att jag måste glömma killarna...men det är inte så lätt, man fäster sig så vid dem. Kan fortfarande börja gråta över allt de gjort. Och det här har tagit mycket på mina krafter. Oro och bekymmer.

Usch då, vilket jobbigt slut det blev på det här inlägget.

Äppelblommor

Önskar er alla en trevlig Pingsthelg!!

14 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Från planteringslycka till saknad och oro. Livet är verkligen en berg-och-dalbana! Hoppas du får vet hur det gått för grabbarna så småningom.
Rabarberkladdkaka låter gott - det tror jag aldrig jag ätit! Får titta efter ett recept :) Nu är det mycket rabarber i landet så det är bara att passa på!Önskar dig en fin pingsthelg!

Evas Kvarnaro sa...

Tack för mail. Hör av mig snart.
Det har varit mycket med det jordiska nu. Vi på väg till bb Wilhelms konfirmation.
Trevlig Pingst helg kram kram / Eva

Theresia sa...

Men åh vilken tråkig situation! Men säkert har ändå er omtanke satt positiva spår i dem, det får man tro. Kram!

Monica sa...

Odlingstunneln ser ju jättefin ut - där får plats till mycket! Ska man ta av plasten på vintern, eller ska den vara kvar?
Så tråkigt med de afganska pojkarna! jag förstår verkligen att du är arg, besviken och orolig. Man får försöka tänka att de måste ha haft ett mycket starkt skäl till att göra som dom gjorde, att dom haft det svårt tidigare och inte har samma värderingar som vi har...Du har gjort vad du kunde, mer kan ingen göra!
Stor kram, Monica

Lisa i byn sa...

Jag har tänkt mycket på dig och din familj. Grunnat på om killarna hört av sig till dig.
Förstår din ilska, och besvikelse.
Du får blicka framåt, glädjas av att ha Said och de andra ungdomarna.
Och nu även din nya tunnel!
Önskar er en glad pingst!
Kram

Nette Cecilia sa...

Så bra med odlingstunnel för dig så du får odla allt gott .Grabbarna hade ju nog kunnat säga något förstår din oro .trevlig fortsättning på helgen ,nette

Gunilla sa...

Det kommer att bli toppen med en odlingstunnel. Den verkar rymma mycket.

Så otroligt tråkigt när ni ställt upp för pojkarna och sedan försvinner de bara. Jag förstår verkligen er oro. Men det är nog det bästa att intala sig själv att ni har gjort allt ni kunnat för dem.


Ha en riktigt fin helg.

kakan ser onekligen god ut.

Snäckskalsdalen. sa...

Vilken otroligt fin odlingstunnel det blev! Jag blev nästan sugen på en jag också, men hur förankrar man den i berget och då har man ingen jord att odla i. Den ser i alla fall jättefin ut och tänk att det finns vädringsluckor också, kanon!
Kakan ser god ut! Jag hade ett rabarberrecept som smakade jättebra förra året, men när jag gjorde det i år var det bara geggigt, tänk så man kan ändra sig.
Killarna, ja, jag förstår att du "grunnar", vem hade inte gjort det, det är liksom snopet på något sätt, att bara försvinna så där. Inte riktigt okay.
Tiden läker ju sår, men så länge man har sitt minne kvar minns man ju och det är inte kul....hoppas det bleknar snart!
Kramar

Polargrevinnan sa...

Den där odlingstunneln den ser ut att vara kanonbra.
Det var mycket du har hunnit få i jorden.
Jag blev ledsen när jag läste om "dina pojkar. Förstår att du är ängslig.
Jag vet att det är ett inte så ovanligt att pojkar ger sig iväg.
Det är mycket de har upplevt och de har ibland svårt att rota sig.
Du har öppnat ditt hem för dem, vilket jag tycker är berömligt.
Hoppas att du någon gång får veta vad som hänt pojkarna.
Jag blev sugen på rabarberkaka. Men det är inte detsamma att gå och köpa rabarber. Kakan smakade mera med rabarber som växt på tomten. Men det är nog
som jag inbillar mig.
Ha det bra.
Kram Viola

Evas Pyssel sa...

Inte konstigt att du är orolig och så bra att du kan prata av dig. Det är inte lätt att bara glömma och gå vidare . På något sätt måste du väl få veta vad som hänt så du kan lämna de här tankarna. Dina andra upplevelser är ju så fina.
Vad häftigt med tunneln. Jag har "snöat"inne på boken av Sara Bäckmo som har Skillnadens trädgård. Hon berättar mycket om hur hon använder sin odlingstunnel. Idag regnar det här och nu har det kommit rejält. Vi hade minusgrader på natten i veckan så tomatplantorna är kvar i uterummet. Men nu får de faktiskt flytta ut. Det ska bli roligt att följa dina odlingar i tunneln.
Ha det gott. Kram Eva

nattugglan sa...

Jättefin tunnel , en sån vill jag ha oxå.Måste kolla om de finns här. Det är ju bra då man kan öppna så det inte blir för varmt därinne. Ja vad säger man..försvinner sådär, jag skulle oxå ha gråtit o undrat vad som va fel då de bara for iväg.. Hoppas du får höra nått av dem sen.Ha en bra vecka..o du har ju Said o de andra barnen, det är ju en tröst.Kram.

Hanna sa...

Ha en fin helg!
Hanna

Lena S sa...

Smart odlingstunnel. 😀
Förstår att det måste vara jobbigt och oroligt med pojkarna. Hoppas dom får det bra till slut. Det måste ju också vara mycket glädje att kunna hjälpa.
Mina vänner funderar på att bli familjehem.

Kram

Blogger sa...

BlueHost is ultimately the best web-hosting company with plans for all of your hosting requirements.