Trött efter intensiva dagar

11 intensiva dagar som hundvakt är nu slut. Igår åkte Elsa hem med sin matte. Dottern kom i fredagskväll och vilken glad och lycklig liten valp det blev när hon fick se sin matte igen.
Det har varit både roligt och jobbigt att passa henne. krävs mycket motion. Jag har gått en timmes promenad på förmiddagen och så mycket fint vi sett i naturen, min man har gått lite längre promenad på eftermiddagen. Valpen är väldigt "mammig" och går efter mig och runt mina ben hela tiden. Jag är så rädd för att ramla över henne. Kan säga att jag inte fått mycket gjort hemma de här dagarna, och idag är jag jättetrött så det blir en vilodag. Tvättmaskinen snurrar på för full, men den sköter sig ju själv. Den fina bollkryssen på första bilden fick jag av dottern som TACK för HJÄLPEN.

I går kunde jag lägga på mina trasmattor igen, det kändes högtidligt, (egentligen är hon rumsren, men en olycka händer så lätt)

Någon dag gick vi neråt sjön och vår gamla timmerstuga, som är i behov av renovering. Vi hittade både svamp och lingon i skogen.

Nästa dag promenerade vi åt andra hållet och hittade lite höstmotiv.

Soliga fina dagar har vi haft i veckan....har haft besök av många fina fjärilar på min buddleia. Jag tycker det är så fint med alla olika fjärilar som flyger runt i solen. Jag blir glad av dem.

Jag har en buske med amerikanska blåbär i trädgården. Och hjälp, så mycket bär det är på den i år. Vi festar på blåbär och grädde här och det är så gott. Dottern tog kort på några blåbär med sin mobil. Plommonträden dignar av plommon. De börjar mogna nu, så man får vara snabb att ta dem INNAN skatorna kommer. Äppel och päron är det också gott om, fast de är lite små i år.  Sitter just nu och äter några gråpäron. Äntligen kan jag börja skörda tomater från tunneln, sparar  även frön från tomaterna som jag ska så nästa år.

Idag har min man och jag bröllopsdag. 29 år har vi varit gifta och namnet på den bröllopsdagen är Plywood. Många barn har gått ut och in genom vår dörr. Våra fyra "egna"  som vi haft under hela uppväxten..därefter sex ensamkommande flyktingpojkar, men de känns också som "våra". Det känns så bra att kunna hjälpa dem som behöver hjälp.

Själv sitter jag och väntar på en röntgentid. Min läkare på Vårdcentralen sa att kön var två månader, ringde till röntgen och frågade om det fanns någon tid uppsatt för mig. Hon trodde inte jag skulle få en tid innan jul. Jag kan inte fatta att det kan vara så lång tid för vanlig röntgen. Nu blev jag besviken och det är så tröttsamt att ha ont. Bra att ha en läkare i släkten, får lite tips och råd av honom hur jag ska göra.