Några av mina intressen, sticka till olika hjälporganisationer, gjuta i betong och fotografera

Några av mina intressen, sticka till olika hjälporganisationer, gjuta i betong och fotografera
foto: Anne-Lie

måndag 5 september 2016

Besök

Just nu händer det inte så mycket här på landet...Jag går här hemma och skrotar och lunkar på i min egen takt.  Jag äter tabletter som jag blir trött och dåsig av och då försvinner inspirationen också. Var hos sjukgymnast i fredags och fick några övningar jag ska göra hemma, medan jag väntar på röntgentid.

Det har inte blivit så mycket fotat heller, bara ett och annat kort. Finns mycket fint i naturen.
Hittade tex. de här fina japanska lyktorna i en rabatt i trädgården.

                                  Och spindlarna är flitiga vävare.

 I lördags var vi bjudna till Omar och hans familj. Vilken trevlig dag vi fick tillsammans. De bor i en fin liten stuga på flyktingförläggningen och sjön ligger precis bakom. Tyvärr är det lite trångt för dem i stugan. Men de ska inte bo där så länge till.

 Familjen hade så mycket gott att bjuda oss på. Först fick vi kaffe och något gott fikabröd som mamman bakat. Efter det bjöd de på något som smakade och såg ut som risgrynsgröt. Pappan i huset ville lära sig att säga risgrynsgröt, men det var väl inte det lättaste ordet att lära sig. Oj, vad vi skrattade åt alla hans försök.
Efter ett par timmar var det dags att tända grillen. det grillades både fisk, som deras dottern fiskat och så en massa kyckling och goda tillbehör. jag tror vi satt och åt i två timmar, Det var ingen ide´ att säga att man var mätt och inte orkade mer, pappan la bara på mer och mer mat på våra tallrikar.
Efter maten ville Said åka hem, Nej, Nej, säger pappan, vi ska ha kaffe efter maten.....Så det blev att stanna en stund till.  (vi var hos dem 5,5 timme) Vi har verkligen trevligt tillsammans.
Tyvärr ska hela familjen flytta till Kungsbacka utanför Göteborg den sista september, så då kan vi inte träffas så ofta.  Jag kommer att sakna dem jättemycket.

Jag hade stickat två babytröjor till deras lilla nyfödda flicka. Larrein heter hon. En babykofta och en lite större tröja. Mamma blev så glad. Jag hade även beställt lite papperskort till dem från de olika tillfällena vi träffas, det uppskattade de. De satt länge och tittade på korten.
Och idag fyller Omar 18 år.

Önskar er alla som tittar in en fin höstvecka!

6 kommentarer:

Monica sa...

Så trevligt för er alla att kunna umgås med era extrafamilj! Förstår att det känns trist att de ska flytta, men vi får hoppas att det kommer att gå bra för dem! Så roligt att se den lilla söta flickan, som föddes under så stor dramatik! Och så fina koftor du stickat åt henne!
Hoppas nu att du snart får din röntgentid!
Ha det gott, kram, Monica

Bibbis blandning sa...

Så synd att de ska flytta när ni har så bra kontakt och har varit en sådan trygghet deras liv.
tröjorna var jättefina och jag förstår mammans glädje när hon fick dem.

Snäckskalsdalen. sa...

Dom bilder du tar är då desto finare! Vilket bildgalleri och vilken vacker bild i headern!
Kul att ni har så trevligt tillsammans, men trist att dom ska flytta. Det är ju en bit till Gbg/Kungsbacka. Men ni kommer säkert att kunna träffas sen också.
Du är så duktig, tänk så fint du stickat till den lilla flickan! Vackert namn har hon fått också.
Kramar

Evas Kvarnaro sa...

Jag tror aldrig den familjen kommer få någon bättre och kär-vänligare svenska familj än ni. Jag har sagt det innan men du och familjen har verkligen varma hjärtan.
Det bor säkert mer familjer från deras eget land där (och närmare Göteborg) säkert trevligare för dem, men man måste också blanda sig med det svenska folket.
Det är lättare att få bra kontakt och lära känna svenskar på en mindre plats, tror många tycker att det är 'jobbigt' med många flyktingar på en plats.
Jag hoppas att de kommer finna sig till rätta dit de kommer. Den lilla stugan ligger så fint där vid sjön, synd att den inte var större. Jag tror att många vill bo på landet i lugn och ro med några hönor kanske lite får m.m. allt beror hur de bott innan förstås.
Mat kan de laga och väldigt god också, vi har också vänner från annat land, jag tjatar om att de måste se till att lära sig vårt språk annars kommer man känna sig utanför. Ja livet är inte lätt och vi har det så förbaskat bra, men en del farrar inte detta.
Dina Japanska lyktor är så söta så, du kan tänka dem nu när mörkret faller på,
'hi hi hi . . . .
Hoppas att du kommer få din tid snart, kanske ett återbud.
Hälsokram/ Eva

Evas Pyssel sa...

Vilket trevligt besök ni gjorde. Det måste vara en stor glädje för familjerna att få bjuda tillbaka något av den generositet ni bjussar på. Ni gör en god gärning.
Koftorna är ursöta. Du är sannerligen en mästare på att sticka.
Hoppas att du inte behöver vänta länge till innan vården tar hand om dig.Men idag undrar man verkligen.
Kramar till dig från Eva

Rost och rädisor sa...

Ååå, jag blir alldeles tårögd när jag läser! Tänk om alla nya familjer kunde få en så bra start som de fått med hjälp av er. De är förstås medvetna om att de är lyckligt lottade.

Underbart att bara gå och skrota ibland. Jag tror man behöver såna perioder, fast det vore ju bättre om man kunde ge kroppen och själen lite lugn och ro utan att den behöver skrika om det.

Fick just ett mejl från en släkting som är 92. Han skriver bl.a att han mår utmärkt, har inga hälsoproblem, har just tagit en rask promenad till affären. Robotgräsklipparen sköter mattan och droppbevattningen rosenrabbaten så han får tid för viktigare saker som att sitta på altanen och njuta av de vackra fruktträden och läsa en god bok. Glad för hans skull och lite avundsjuk att jag inte fick den genomuppsättningen, men inställningen är ju gratis.

Ha det så gott
/Anette