Som jag berättat i tidigare inlägg så har vi varit i Stockholm en dag i sommar. Vi startade vår resa tidigt på morgonen, tog oss inte tid att läsa tidningen utan la den i min mammas brevlåda istället. Vi kan ju läsa tidningen på internet.
När vi var halvvägs till Stockholm får vi ett sms från mellansonen "har ni läst tidningen idag, skriver han". Nej, sms:ar vi tillbaka. Det står om en trafikolycka, en bil som kört på en älg, skriver han. Det är KM, vår yngste son som kört på älgen. Jag vet inte om någon är skadad, säger han, och KM svarar inte i telefonen. Nu flög hjärtat upp i halsgropen...blev någon timme av oro innan vi fick tag på (KM) yngste sonen. Han ringde oss när vi var mitt inne i Stockholm.
Han hade varit hemma hos oss och fiskat på kvällen, när han och hans kompisar körde hem vid 22.00 tiden på kvällen hoppade det upp en älg framför bilen på dem. Ingen blev skadad men bilen blev det inte mycket med. En kille fick följa med i ambulansen in till sjukhuset. han var inte skadad med rejält chockad. Sonen ville inte ringa till mig på kvällen. "jag visste att ni skulle stiga upp kl 03:00 på morgonen, sa han, och om jag hade ringt på kvällen hade du inte kunnat somna om, säger han". Och det hade han helt rätt i. Och jag vet att han hade änglavakt.
Så här såg hans bil ut.
I fredagskväll tänkte jag ha en skön, lugn kväll. Jag hade gjort mig en kopp te, tänt ljus och plockat fram min stickning. Så ringde dottern och vi satt och pratade en stund. När vi avslutat samtalet såg jag att jag hade ett missat samtal från Omar. Jag ringde upp. "Hej, sa jag" Hej mamma, säger han. min mamma ska få sin baby nu, kan du komma. Vill du att jag kör er till förlossningen i Växjö. Ja, säger han. Ok, tänker jag det kan jag göra. Jag satte mig i bilen och förberedde mig på en lång kväll. När jag är halvvägs ringer han igen och undrar var jag är, "skynda dig, säger han, barnet kommer nu." Hjälp tänkte jag, vad gör jag, jag kan inget om födslar, har aldrig fått egna barn utan fått ta hand om dem när de blivit äldre. Jag började be att allt skulle gå bra. Efter en liten stund ringer han igen. Mamma, nu har barnet kommit. Då hade jag tio minuters resväg kvar till dem.
När jag kom fram, tittade jag till mor och barn. de mådde bra, barnet andades och låg och småskrek, mamma hade ont.
Jag fick hjälpa dem att ringa 112 så vi kunde få en ambulans till flyktingförläggningen. Omars pappa var så tacksam att jag kom och hjälpte dem. De visste inte vart de skulle ringa eller vem de skulle be om hjälp. Det är ju bara Omar och hans bror som kan svenska. Men jag känner mig så glad att de hörde av sig till mig och jag fick hjälpa dem så gott jag kunde. Jag är deras extramamma. De viktigaste är ju trots allt att det gick bra med mamman och barnet. Man vet ju aldrig hur det kan gå. När ambulansen körde iväg med mor/barn/fader och Omar, körde jag hemåt igen. Det blev en händelserik fredagskväll.
(den nyfödda lilla flickan)
Vi brukar åka till Smålandskonferensen i Aneby varje sommar. Vi har varit där i 20 år tror jag och där har vi lärt känna en familj ifrån Alingsås. Hon har sett hur mycket tröjor jag stickar till olika hjälporganisationer. Nu hade hon köpt garn på rea, men ångrade sig, för det var akrylgarn och hon tycker inte om att sticka i akryl. Då tänkte hon på mig!!! Hennes tanke var att ta med garnet till konferensen men glömde det, nu skickade hon det med posten och det kom fram till min födelsedag så det var en fin present jag fick av henne. 40 nystan, 4 olika färger och 10 nystan av varje. Ska bara färda tröjan till Omars lillasyster (den nyfödda) först sen ska jag börja med detta garnet.
I trädgården börja en del växter blomma på sin andra blomning för i år..
Honungsrosen...
Kaprifolen...
Nu är dottern hemma och ska lämna sin valp hos oss. På onsdag ska hon ut på övning i 11 dagar, så vi ska ta hand om lilla Elsa.
När man inte får följa med ut, har hon hittat ett favoritställe att sitta på. Fönsterbrädan i hallen då har man lite koll på det som händer ute.
och så har hon fått en ny leksak av matte som varit på Karl-Oskar dagarna i Växjö.