Några av mina intressen, sticka till olika hjälporganisationer, gjuta i betong och fotografera

Några av mina intressen, sticka till olika hjälporganisationer, gjuta i betong och fotografera
foto: Anne-Lie

måndag 9 februari 2015

Sista helgen.

Helgen som ligger bakom var vår sista helg som avlastningsfamilj åt extrabarnen, nu har jag två kvällar kvar den här veckan då jag ska hjälpa familjen i deras hem. Sista kvällen tänker jag bjuda på kladdkaka, skulle köpt varsin present till barnen men kom på det lite sent. Funderar på överlevnadsarmband till killarna. Vad tror ni, kan det vara en bra present? Sen väntar nya uppdrag för oss (ja, det har redan börjat)

I fredagskväll hade vi köpt familjepizza till kvällsmat, det uppskattades, de åt så jag trodde de skulle spricka.

.

På lördagen åkte vi till pulkabacken, men det var dåligt glid i backen, barnen satt mest och hackade på stora snöklot. Vi bestämde oss för att ta en promenad runt Kyrkviken i Linneryd. Men hjälp vilket klagande och knorrande det blev, "det är så jobbigt att gå, jag orkar inte..." osv. Men när vi kom fram var det is på viken så de kunde "gå runt på isen". Då var det helt plötsligt inte alls jobbigt att gå utan bara roligt. (de två översta bilderna är mobilbilder)

Kyrkviken
Efter många års diskussioner gjordes slag i saken senhösten 1988. Den igenväxta viken (avskild från Linnerydssjön) pumpades tomt. Två pumpar som orkade med 2400 minutliter vardera tömde viken på 129 dagar.

Rensningsarbetet började den 13 oktober 1988 och var klart åtta dagar senare. Redan till jul hade sjöns källådror fyllt viken med sina 40 000 kvadratmeter och som mest tre meters djup.
Det om skönheten. Nu till krämpan. Några år efter restaureringen kom vattenpesten, det vill säga vattenväxten Elodea canadensis som trivs i dammar och förstör dem.

Ännu en gång tömdes viken på vatten och med krattor samlade folk ihop
växtslamsor. Det var år 2006. Förhoppningen var att denna satsning räddade viken. Men vattenpesten är tillbaka.
– Man kanske måste rensa en gång till.


Vår snögubben har ett riktigt gympapass i trädgården, han tänjer ordentligt åt ena sidan, frågan är om han kommer upp igen och kan tänja åt andra hållet...det kunde han inte för nu har han tappat huvudet.


På kvällen bjöd jag på pannkakstårta...ni vet sån som Pettsson och Findus brukar äta.

På eftermiddagarna har vi haft svenskalektioner vid köksbordet. Vi har tränat på att läsa, skriva ord och lära oss alfabetet. Mycket skratt har det blivit. Det kan bli mycket tokigt när man inte kan.

 En stor bukett tulpaner i vitt och rosa, köpte jag hem till helgen, tycker de är så fina...när jag sedan tittade i almanackan vilket datum det var såg jag att det var vår förlovningsdag, 28 år sedan. Då passade det ju bra med en tulpanbukett på bordet.

 Min systers hund brukar följa med oss på våra små korta promenader. Här sitter hon fint på bänken vid vår sjö, ingen annan ville sitta där pga. snön.

En tacksam liten matgäst. Nu när det varit så kallt får man inte glömma bort att ge fåglarna mat.

11 kommentarer:

Monica sa...

Lite vemodigt med sista veckan med barnen. Hoppas att de snabbt får en ny "extramamma"!
De har ju haft det så bra med er.
Åh, vad den där pannkakstårtan ser god ut!
Här är det ännu sämre med glidet i backen - vi har ingen snö alls! Riktigt vårlikt är det här, faktiskt!
Ha det gott, kram, Monica

Rost och rädisor sa...

Även här har vi haft ett rädda-kyrkviken-projekt som engagerade många och blev mycket lyckat.
Snögubben ser ju för kul ut. Det har tagit bra på snön de senaste dagarna. Av mina tre ståtliga snölyktor syns endast taggar i snön.
Har du tänkt på att man nästan aldrig ser ågra barn utomhus nu för tiden. Nästan lika sällsynt som att se en ko på bete i Skåne.
Allt gott
Anette

Nette Cecilia sa...

Trevligt med snögubbar dom får man inte se så ofta nu .Pannkakstårta har jag aldrig ätit men säkert gott ,kram Nette

Lisa i byn sa...

Så trist att ni inte ska fortsätta som extra föräldrar. Var det bara under en period som ni hjälpte till.
Härliga dagar vi haft, förstår att ni hade trevligt nere vid kyrkviken.
Kram

Evas Kvarnaro sa...

Hi hi . . . jag förstår ungarna, nåt som är tråkigt är ju inte kul, så är det alltid.
Så duktigt folk som hjälper till att rädda Kyrkviken, även om det blir bakslag gång på gång.
Det är svårt att utrota det 'onda'.
Hoppas det lyckas någon gång.

Hi hi...snögubbens gympapass var kul.
Vi har ingen snö kvar nu efter de två fina vårdagarna.
Men uppe i Hestra Isaberg har barn ungdomar roligt i backarna, tur för dem nu i sportlovstider.

Grattis i efterskott, 28 år ! tiden den går fort eller hur.

Smaskens med pannkakstårta !

Ha de så bra, kram/ Eva

Jenny sa...

Hoppas barnen får det bra i fortsättningen, ni har gett dem så många fina minnen som de kommer att bära med sig resten av livet.

Kram på dig,
Jenny

Evas Pyssel sa...

Jag önskar dig all lycka till med ert nya "projekt". Ni är beundransvärda !!! Jag är så imponerad över allt roligt du hittat på med barnen, snögubbe , pulka, pannkakstårta den här helgen. Men det är ju sånt som alla barn borde få uppleva. Det är ju sådant som fastnar i minnet och plockas fram när de får egna barn.
Vackra bilder från Kyrkviken .
Jag läser att du är igång som lärare också. Lycka till !
Kram Eva

Snäckskalsdalen. sa...

Hej! Nu har jag läst ikapp mig, jag har inte varit hemma på ett tag och nu krånglar min dator, men det ska nog gå ändå!

Vilka underbara vinterbilder du har haft med och vilken header, den slår ju det mesta i bildväg.

När det gäller det där med att sätta igång med odling är jag precis som du, jag drar mig för det, för jag sölar ner så fruktansvärt överallt inne och så blir det så oroligt, det är små byttor högt och lågt.....men som du säger, det är ju så kul!

Så nu har det sjungit färdigt på sista versen med helgbarnen, tänk så bra dom haft det, det inser nog alla så här i efterhand, mamman och barnen. Men lagom är bäst. Och jag förstår att du har fullt upp nu också, ändå.

Stora kramen
Aggie

Bibbis blandning sa...

Så tråkigt för barnen att inte få fortsätta komma till er. Ni har varit fantastiska och gett dem minnen som räcker hela livet.
Men förmodligen har du något annat på gång redan för jag har svårt att tänka mig att du bara ska luta dig tillbaka med armarna i kors.
Det blir spännande att höra vad det blir.
Må gott.

Raija sa...

Det känns nog med att det är sista tiden med barnen. Men vad jag förstår så har du nya uppdrag på gång och hoppas de blir lika givande.

Jag gjorde också en pannkakstårta häromdagen, men med amerikanska pannkakor och blåbär mellan.

Fin hund och kul att du får lite sällskap på promenaderna.

Black Iris sa...

Vilket härligt inlägg du fått till. Massor med händelser och bilder.
Jag har sett en snögubbe från min balkong ett tag nu men idag är det bara en liten vit fläck kvar av den. Vi hade en riktigt regnig dag igår..

Kram Maidi