Rödhake

Rödhake
foto: Anne-Lie

fredag 29 maj 2015

Hittar ingen passande rubrik

En hel vecka har gått sen sist jag skrev och nu är det helg igen. Förra helgen var det Pingst och den här helgen firar vi Mors Dag. Vi är bjudna till min mamma på Mors Dag-kaffe på söndag. Så jag fixar inget speciellt hemma hos mig.

I skrivandets stund springer jag mellan datorn och ugnen. Jag bakar nämligen ostfrallor idag. Skönt att komma upp på morgonen då får man mycket gjort under dagen. Bullar, tre sorters kakor och citrondricka gjorde jag i helgen. Nu återstår bara städning av huset (och det blir inte mer än vanlig veckostädning) och så ska det pyntas både ute och inne. Och till den stora studentdagen på fredag nästa vecka har de lovat sol och värme (15-20 grader)

Som ni kanske förstår så mår jag lite bättre nu. Har fått tillbaka lite av mina krafter och känner mig piggare. Men oj, så trött jag varit och det beror på många olika anledningar. Men jag har fått mycket peppning av ett par av mina härliga bloggvänner.

Middagsgäster har vi både små och stora i trädgården.

 Lilla "lammis" vårt flasklamm, som inte är så liten längre utan ganska rund om magen, kommer fortfarande till vår köksdörr och bräker. Sätter upp frambenen på skostället utanför fönstret och tittar in, undrar om hon inte kan få något att dricka. Hon är så "Suttesugen". Nu ska hon ju avvänjas från mjölkersättning så ibland ger jag henne bara vatten i flaskan när hon kommer. Hon blir så nöjd så. Bara hon får lite kärlek och får sutta en stund.

Domherrarna  är också på besök. De sitter på gräsmattan och äter de överblommade maskrosorna.
(Båda djurfotona är tagna genom fönstret, därför är de kanske inte helt skarpa)

Vad har mer hänt då. Jo , förra veckan slog jag näven i bordet och skällde ut "bilmekanikern" som bott hos oss i 10 veckor. Jag talade snällt med honom ett par dagar att nu när bilen hade brunnit så fanns det ju ingen anledning att han bodde kvar här utan kunde köra hem till sin mamma. Han lovade att åka när hans nya mobil var levererad.Han behövde en GPS för att hitta hem (och det förstår jag) Mobilen kom på tisdagen och han lovade att köra då. Men tisdagen gick, onsdagen gick och på onsdagskvällen blev jag riktigt arg och skällde ut honom. På torsdagen vågade han inte visa sig för mig, gick som en katt runt het gröt, men på eftermiddagen körde han hem. Sonen överlämnade en blomma och ett Tack-brev från killen....Så där ser ni att även jag kan bli arg och säga till på skarpen när det går för långt.

Sonen bor fortfarande kvar hemma. Han har ingen annan stans att bo och han behöver försöka få ordning på sitt liv. Han bor i gårdshuset och vill försöka klara sig så mycket som möjligt själv. Han är duktig att hjälpa till med alla djuren på gården och nu håller han på att laga upp vår båt som är trasig.

Det blir mycket text idag får lägga in några bilder på mina växter som blommar i trädgården så ni inte tröttnar.
 Pion, det var någon som sa att det här kanske är en svavelpion, är det någon som vet om det är rätt.

 Betonghatten och fågelbadet på plats vid stenen och den rosa ginsten i framkanten.

 Mina buskpioner börjar blomma nu, både den vita och den rosa.

Och den älskade kastanjen blommar lika fint i år. Den med röda blommor är lite senare, men den är på gång.

Som ni flesta av er vet så har vi varit familjehem sedan 1996. 2014 hade våra barn flyttat hemifrån och jag började arbeta som kontaktperson/familj. Det höll jag på med ett år. 
Sedan fick vi en förfrågan från socialen om vi ville ta emot ensamkommande flyktingbarn till vårt hem. Och det gjorde vi gärna.
I mitten av Januari flyttade vår första pojke in hos oss. Han kommer från Syrien och är 16 år....i början var det lite svårt med språket, men tack och lov finns det översättningsprogram på dator/telefon. Vi fick många glada skratt runt köksbordet när vi inte förstod varandra. Nu har han lärt sig mycket svenska.
I mitten av April fick vi ytterligare en pojke (ensamkommande) placerat hos oss. En kille från Somalia som är 14 år. Han är duktig på engelska så där försöker vi traggla oss fram och förstår vi inte varandra så hjälper den andra pojken till för båda talar arabiska, så han är vår tolk. Perfekt.
De här killarna har varit med om många hemska saker under sin flykt till Sverige + allt som de upplevt i kriget i sina hemländer. Och vi är så glada att vi får vara deras extramamma/pappa ett tag. Och de här killarna ger oss så mycket glädje.

Igår var den yngste killen på skolresa med sin klass. Jag hämtade honom utanför skolan på kvällen. Och när han fick syn på mig gick han direkt fram till mig och gav mig en Bamsekram. Åh, så gott det värmde. Man blir alldeles varm i hjärtat.
Många tycker nog det är konstigt att börjar om på nytt med nya barn när våra egna flyttat hemifrån. Men vi känner att det här är vår uppgift att hjälpa barn/ungdomar som behöver vår hjälp.


Nu väntar jag på dottern som snart kommer farande på sin motorcykel. Då ska jag bjuda henne på nybakade frallor. Senare i eftermiddag kommer äldsta sonen hem. Blir roligt med huset fullt av glada ungdomar i helgen.


17 kommentarer:

Lisa i byn sa...

Förstår att du blev arg på "bilmekaniken", det hade jag också blivit. Lite lustigt bara att han inte "hittar" hem.
Så trevligt ni har det med alla ungdomar som finns runt omkring er.
Ha en trevlig helg! Kram Lisa

Monica sa...

Skönt att höra att du mår bättre nu och man märker ju att du fått tillbaka din energi! Jag önskar att jag hade så mycket energi som du har, det blir ju saker gjorda hela tiden hos dig...
Så härligt det låter med den spontana kramen du fick av av er pojke från Somalia! Det värmer om hjärtat bara att läsa om det! jag har sagt det förr och jag kan säga det igen: Ni är en fantastisk familj, som gör mycket för er omvärld!
Sen blommar det ju så så fint hos er också och i veckan ska det ju bli nästan sommartemperaturer, det måste vara skönt när man ska ha studentfest!
Ha en riktigt fin helg önskar
Monica!

Jenny sa...

Ni har så stora hjärtan du och er man! Men skönt att höra att du inte är snällare än att du kan ryta i när det verkligen behövs. Härliga bilder!

Kramen

Nette Cecilia sa...

Fantastiska du ,men det sägs ju att barn håller en ung ,trevlig helg ,Nette

UlricaA sa...

Ha en fin helg kära du :) kram!

nattugglan sa...

Oj så härliga ni är.. det borde finnas mera av den sorten... Märkligt att inte killen hittar hem?? utan GPS. Jag skulle också ha blivit arg o sagt ett par ord till honom., man blir ju trött av mindre.Gulligt får som kikar in..ha en bra morsdag o en bra helg. Vi firade ju morsdag den andar söndagen i maj (Finland) o studenterna blir klara idag o skolan slutar ..så nu är det sommar!

Bibbis blandning sa...

Man kommer till en viss gräns och då är det dags att sätta ner foten och bromsa. Annars blir man utnyttjad.
Härligt att läsa om att nya barn kommit till gården. Hos er kan de få den kärlek och omsorg som alla barn borde ha men inte får.
Det är nog som du skriver er uppgift i livet att ta hand om och skapa trygga människor ur rädda barn. Det är en svår och tung uppgift men belöningen blir desto större.
Om fler vore som ni skulle världen se mer annorlunda ut och vara lite behagligare för alla att leva i.

Evas Kvarnaro sa...

Tummen upp från oss båda, det 'där' gjorde du bra AnneLie . . .
Vilka härliga bilder du visar, lammisen är ju för gullig, självklart vill han gosa och 'sutta' lite men sin 'mammis', hi hi . . . det skänns väl även mysigt för dig, eller hur. Hos oss är det Herman och hönorna som står utanför dörren och tigger på uppmärksamhet. 'Vad vill ni' frågar jag alltid, ha ha . . . .
'Här finns inga kakor kvar för', hi hi hi . . . . 'far' har ätit upp dem . . .
Ja Rolf är en riktig 'hönsmamma', *fniss*

Annelie ta det lugnt nu, förta dig inte inför den kommande studentfesten ....
Jag är glad för din skull att det ornat sig, till det vardagliga lugnet . . .
Trevlig helg kram/ Eva

Rost och rädisor sa...

Tycker ni borde tagit hyra och matpengar av bilmekanikern. Hjälps inte att han är kompis.
Hoppas ni får bra studentväder. Gör ju mycket om solen skiner.
Ha det så gott
Anette

ulla laiho sa...

Härligt att du mår bättre! Nu får du hushålla med krafterna - det är så lätt att ta i för mycket.

Du och din man har stora hjärtan med mycket kärlek. Att vara 14 år och alldeles ensam här i världen måste kännas hemskt.

Ha det bra!

Evas Pyssel sa...

Du är sååå härlig Anne-Lie !! Så gullig och omtänksam att man knappt kan tro att du kan bli "förbannad". Men det var bra. Det får vara måtta på gästfriheten. Jag säger som fler....ta nu inte ut dig fullständigt på studentfirandet. Det är ju gott och väl att du blivit piggare. Och det hoppas vi alla ska fortgå. Samtidigt vet jag hur roligt det är att ordna studentfest. Delegera !!!!!
Kan inte fatta att domherrarna är kvar. Det är likadant hos Marie i Tenhult.
Hoppas du har en skön Morsdag. Här rullar in våra barn i omgångar. Grannen kom och grattade till 40 år i vårt hus och vovven har fått godis och kramar. Mycket på en gång.
Kram Eva

Evas Kvarnaro sa...

Glömde fråga om 'betong hatten', har du gjort den själv ? Jätte fin på den platsen med fågelbadet.
Men jisses, domherre nu, det bådar inte gott, varför visar den sig nu ? !
Jag räknar domherren till en vinterfågel, men det är väl fel då . . .
Om du vill se vad jag gjorde i fredags, så gå in på *Den Keltiska knuten*
bloggen är min äldsta dotter Maria, hon bor tre mil från oss.
Kram/ Eva

Helena sa...

Så intressant inlägg! Härligt att du håller på att återhämta dig och att 'bilmekanikern' har åkt sin väg. Sedan vill jag ger er en stor eloge för att ni finns där för dessa flyktingbarn. Jag möter dem också ibland i mitt arbete och vet hur mycket de har varit med om. De behöver verkligen få se en annan sida av livet, att det kan finnas ett liv utan våld. Kram

Helena sa...

Sedan vill jag säga tack för dina fina ord i min sorg. De värmer. Kram

Annica Östlund sa...

Problemet med snälla och godhjärtade människor, som ni är, är att folk gärna utnyttjar det både medvetet och omedvetet. Så det är tur att du kan bli arg i bland och tala om vad du tycker är rätt och fel.
Skönt att höra att du är på bättringsvägen, hoppas det fortsätter att gå åt rätt håll och att er studentskiva blir lyckad.
Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
Kram Annica

Äppelblom sa...

Känner igen situationen med flasklammet eftersom vi också hade ett hemma hos oss när tackan inte kunde ta hand om det. Det var väldigt mysigt!
En fin dag till dig!
Kram Inga

Raija sa...

Tur att du kan säga ifrån när det behövs. Lite mystiskt att han inte kan hitta hem utan gps.
Här blommar inga pioner än och jag får vänta ett tag till. Svavelpion trodde jag hade gula blommor. Det hade den jag såg en gång i alla fall och jag var väldigt sugen på att köpa den, men avstod, för den var dyr.
Kul att ni kan hjälpa de ensamkommande barnen, för de behöver verkligen stöd och vuxna omkring sig för att bearbeta deras trauman. Perfekt med lite äldre barn, när ni själva inte är unga längre. Jag önskar att jag orkade också, för då skulle jag se till att ha några ungdomar boende hos oss.