Vårblommor

Vårblommor
foto: Anne-Lie

måndag 15 augusti 2016

Ambulans, älg, nyfödd baby och garn

Som jag berättat i tidigare inlägg så har vi varit i Stockholm en dag i sommar. Vi startade vår resa tidigt på morgonen, tog oss inte tid att läsa tidningen utan la den i min mammas brevlåda istället. Vi kan ju läsa tidningen på internet.
När vi var halvvägs till Stockholm får vi ett sms från mellansonen "har ni läst tidningen idag, skriver han". Nej, sms:ar vi tillbaka. Det står om en trafikolycka, en bil som kört på en älg, skriver han. Det är KM, vår yngste son som kört på älgen. Jag vet inte om någon är skadad, säger han, och KM svarar inte i telefonen. Nu flög hjärtat upp i halsgropen...blev någon timme av oro innan vi fick tag på (KM) yngste sonen. Han ringde oss när vi var mitt inne i Stockholm.
Han hade varit hemma hos oss och fiskat på kvällen, när han och hans kompisar körde hem vid 22.00 tiden på kvällen hoppade det upp en älg framför bilen på dem. Ingen blev skadad men bilen blev det inte mycket med. En kille fick följa med i ambulansen in till sjukhuset. han var inte skadad med rejält chockad. Sonen ville inte ringa till mig på kvällen. "jag visste att ni skulle stiga upp kl 03:00 på morgonen, sa han, och om jag hade ringt på kvällen hade du inte kunnat somna om, säger han". Och det hade han helt rätt i. Och jag vet att han hade änglavakt.
Så här såg hans bil ut.

I fredagskväll tänkte jag ha en skön, lugn kväll. Jag hade gjort mig en kopp te, tänt ljus och plockat fram min stickning. Så ringde dottern och vi satt och pratade en stund. När vi avslutat samtalet såg jag att jag hade ett missat samtal från Omar. Jag ringde upp. "Hej, sa jag" Hej mamma, säger han. min mamma ska få sin baby nu, kan du komma. Vill du att jag kör er till förlossningen  i Växjö. Ja, säger han. Ok, tänker jag det kan jag göra. Jag satte mig i bilen och förberedde mig på en lång kväll. När jag är halvvägs ringer han igen och undrar var jag är, "skynda dig, säger han, barnet kommer nu." Hjälp tänkte jag, vad gör jag, jag kan inget om födslar, har aldrig fått egna barn utan fått ta hand om dem när de blivit äldre. Jag började be att allt skulle gå bra. Efter en liten stund ringer han igen. Mamma, nu har barnet kommit. Då hade jag tio minuters resväg kvar till dem.
När jag kom fram, tittade jag till mor och barn. de mådde bra, barnet andades och låg och småskrek, mamma hade ont.
Jag fick hjälpa dem att ringa 112 så vi kunde få en ambulans till flyktingförläggningen. Omars pappa var så tacksam att jag kom och hjälpte dem. De visste inte vart de skulle ringa eller vem de skulle be om hjälp. Det är ju bara Omar och hans bror som kan svenska. Men jag känner mig så glad att de hörde av sig till mig och jag fick hjälpa dem så gott jag kunde. Jag är deras extramamma. De viktigaste är ju trots allt att det gick bra med mamman och barnet. Man vet ju aldrig hur det kan gå. När ambulansen körde iväg med mor/barn/fader och Omar, körde jag hemåt igen. Det blev en händelserik fredagskväll.

(den nyfödda lilla flickan)

Vi brukar åka till Smålandskonferensen i Aneby varje sommar. Vi har varit  där i 20 år tror jag och där har vi lärt känna en familj ifrån Alingsås. Hon har sett hur mycket tröjor jag stickar till olika hjälporganisationer. Nu hade hon köpt garn på rea, men ångrade sig, för det var akrylgarn och hon tycker inte om att sticka  i akryl. Då tänkte hon på mig!!! Hennes tanke var att ta med garnet till konferensen men glömde det, nu skickade hon det med posten och det kom fram till min födelsedag så det var en fin present jag fick av henne. 40 nystan, 4 olika färger och 10 nystan av varje. Ska bara färda tröjan till Omars lillasyster (den nyfödda) först sen ska jag börja med detta garnet.


I trädgården börja en del växter blomma på sin andra blomning för i år..
 Honungsrosen...

Kaprifolen...

Nu är dottern hemma och ska lämna sin valp hos oss. På onsdag ska hon ut på övning i 11 dagar, så vi ska ta hand om lilla Elsa.
 När man inte får följa med ut, har hon hittat ett favoritställe att sitta på. Fönsterbrädan i hallen då har man lite koll på det som händer ute.

och så har hon fått en ny leksak av matte som varit på Karl-Oskar dagarna i Växjö.

15 kommentarer:

Vform sa...

Oj, vilka strapatser och händelser du varit med om! TUR att allt verkar att ha gått bra!! Jovisst känns det bra att va till hjälp i nöden ibland! Så söt liten baby :)
Och vilken gåva du fick ... förstår att stick- och virkfingrarna kliar!
Vi har regn och åter regn här och kallt! Önskar det blev lite varmare snart igen!
Önskar dig god fortsättning!
Var rädd om dig, du är värdefull!
Kram Vivan

Snäckskalsdalen. sa...

Man kan ju inte säga att det inte händer saker hos er i alla fall! Och allt gick bra till slut, det var en förfärlig tur. Både den lilla nyfödda flickan och yngste sonen. Puuh, jag visste ju lite om det, men det var ändå spännande läsning.
Och så snällt med garnet, vilka fina färger!
Och så nu Elsa, det kommer att gå bra, hon är ju för söt och när hon sitter där och tittar ut är hon för söt!
Ha det så bra, glöm inte bort dig själv!
Kramar

Lisa i byn sa...

Oj vilken smäll, KM´s bil var inte fin. Tur att de inte skadade sig.
Det har verkligen varit händelserikt hos dig.
En söt liten flicka.
Förstår att det är full rulle hos er. Söta lilla Elsa,
Kram

ulla laiho sa...

Det var nervpirrande läsning, jag glömde nästan bort att andas. Det var både tur och änglavakt ser det ut som, om man tittar på bilen. Skönt att det gick bra med babyn.

Nya valpen blir säkert som en familjemedlem hos er - trots allt besvär får man en kravlös kärlek tillbaka. Jag tror det känns mindre jobbigt i och med att det är begränsade perioder ni är hundvakt. I alla fall blev det så när vi såg efter Zorro, när han levde - en vecka eller två går så fort.

Jag har varit på en 1,5-timmes promenad på förmiddagen för att förbättra min kondition. Snart börjar höstterminens styrketräning med gummirep för att förbättra rörelseförmågan i leder och bli lite starkare i musklerna - båda sakerna har en positiv effekt för trädgårdsarbetet.

Var rädd om dig!

Hantverkarglädje sa...

Oj så mycket där har hänt och dessutom lite dramatiska saker. Vilken lycka att pojkarna klarade sig helskinnad från krocken och det lilla nyfödda barnet klarade sin strapats. Ibland är det kanske också bra att man inte vet vad som händer förrän det dramatiska är över men skulle något ha gått snett då förstår jag att du sörjt att du inte visste om olyckan.
Kan tänka mig att du njuter fullt ut att allt gått bra. Ha en skön kväll.

Monica sa...

Ja, det var inte lite dramatik du berättar om idag! Både älgolyckan och babyns födelse! Skönt att allt gick bra, även om bilen blev förstörd!
Hon är för gullig, dotterns lilla hund! Och så har du någon att gå promenader med, som du har längtat efter! Och slipper besväret med en hund, så länge i alla fall! En win-win-situation1
Hoppas att du får det lite lugnare framöver...
Kram, Monica

Bibbis blandning sa...

Vilken otrolig tur att Omar hade dig att ringa till. Du är en stor trygghet i hans liv och betyder mycket för den övriga familjen. Men nog är det märkligt att de inte fått reda på hur man ringer efter hjälp om det händer något. Nu var det tur att du var hemma och fanns till hands.
Men allting har en mening och du blir belönad.

Så himla mycket garn du fick. Vilken jättetur. Men det var helt rätt person att skänka garnet till för du kan göra så många fina värmande plagg till frusna barn.

Evas Pyssel sa...

Oj vad det händer saker hos dig. Tur att det gick bra med älgkrocken. Det kan gå illa att få en stor älg på bilen, men även jobbigt med hårda vildsvin. De är visserligen lägre så det blir mest bilen som förstörs. men chocken är inget vidare .
Och sen fick du nästan medverka i förlossning. Du kan verkligen hjälpa till med allt möjligt.
Vilken härlig låda garn. En dröm för en stickglad som du. Det blir mysiga stickstunder.
Ha det gott. Kram Eva

Helena sa...

Usch vad otäckt med krocken. Tur att det gick bra för pojkarna, men förstår att dom blev rädda. Âlgarna springer så plötsligt upp på vägen, att man inte hinner reagera.
Du får då vara med om allt möjligt, och är den rätta att ringa vid en förlossning. Så söt liten flicka det blev, hoppas mpr och barn har det bra. Omar är nog stolt storebror.
Oj så mycket garn du fick, blir spännande att se vad du ska sticka. Nu börjar det bli mörkare om kvällen så då passar det bra med stickning.
Kramar

Eva Trillian sa...

Så fantastiskt att alla klarade sig så bra vid älgolyckan - bilen ser verkligen hemsk manglad ut!
Väldigt fint att du kunde finnas för familjen när barnet var på väg. Tänk så utsatt man blir i ett land där man inte vet hur allt fungerar!
Önskar dig en fin vecka med extra hundsällskap och allt!

Lotta Walfridsson sa...

Usch o fy för älgkrockar. Blev iskall när jag såg bilen. Min son har varit med om detsamma- han körde. Tyvärr dog hans tjej som satt bredvid. Älgar är stora djur. Har stor respekt för allt vilt längs med vägarna.
Tur det gick bra med hemmaförlossningen. Du hjälpte ju till och stöttade.
Helt fantastiskt med allt du stickar och skänker till behövande.

Önskar dig en fortsatt fin vecka.
Kram Lotta

Ingrid sa...

Vilken dramatik!
Att krocka med en älg måste vara hemskt. Här har vi bara rådjur och jag är verkligen rädd att jag ska köra på något, speciellt om jag är ute och kör i gryning eller skymning.
Så skönt att den där förlossningen gick bra och att allt var klart när du kom fram. Inte lätt att veta hur man ska agera annars.
Ha de´gott!
Kram, Ingrid

Hanna sa...

oj,oj vilka händelserika dagar, men vilken tur att allt gått bra.
ha en fin kväll

Rost och rädisor sa...

Wow! Det var händelserikt. Otroligt att de klarade sig så bra när bilen verkar vara mos. Det är stora djur när man får dem på nära håll.
Fint att få vara extramamma och bebisen ser alert ut. Hoppas alla mår bra.
Apropå dagens bålgeting på insta, kan jag meddela att när jag gick in nyss efter en grillkväll i lusthuset var det en hel svärm av bålgetingar runt vår ytterlampa också. En följde med in i köket, men är nu utjagad med hjälp av locket till micron.
Hoppas du får en något mindre händelserik kommande vecka.
Allt gott och kram
/Anette

Loppisälskare sa...

Oj oj, vilka dramatiska händelser du varit med om. Har själv tre söner och just det här med trafiken är min stora skräck. De måste alltid smsa när de är framme dit de ska. Bilen ser inte rolig ut men som han sa hade de säkert änglavakt. Och barnafödsel! Du har väl fått lite vila efter allt detta så du kan smälta allt.
Kul att läsa din blogg.
/ RosMarie