Några av mina intressen, sticka till olika hjälporganisationer, gjuta i betong och fotografera

Några av mina intressen, sticka till olika hjälporganisationer, gjuta i betong och fotografera
foto: Anne-Lie

onsdag 16 januari 2013

Sorg och Saknad


Så fick vi då fatta det svåra beslutet att avliva vår hund. Det var nog det jobbigaste beslut vi tagit någon gång.
Tänk att det är så svårt att ta farväl om de man tycker mycket om, både människor och djur. Djuren blir som riktiga familjemedlemmar, visar alltid glädje mot en när man kommer hem, busar och är glada.
Vår hund hade skadat sitt knä, korsbandet hade gått av och för att det skulle bli bra måste hon opereras. Eftersom hon inte var försäkrad skulle operationen kosta väldigt mycket pengar. Idag åkte dottern och jag till veterinären så hon fick somna in. Dottern bröt ihop när vi satte oss i bilen för att köra iväg och inne hos veterinären började tårarna rinna nerför mina kinder. Men allt gick så bra. Hunden var så lugn hela tiden, vi klappade henne, talade lugnande till henne och veterinären var så förstående och hjälpsam. På översta bilden ser ni henne med sin favoritboll och favoritrep.

Den senaste veckan har jag gått små korta promenader med henne för att hon ska komma ut lite, ca 15 minuter har vi gått, mer har hon inte orkat eftersom hon har hoppat på tre ben. Och igår hade det kommit snö, det kändes så bra. Vår hund älskade att busa i snön. Det kändes så bra att få gå ut och busa med henne i snön den sista dagen hon levde. Det kändes väldigt bra för mig.

Här under kommer några snöbilder på henne...


Det var svårt att få vår hund att titta in i kameran, hon ville helt enkelt inte ställa upp på det.

Idag rinner tårarna hela tiden och saknaden är enormt stor. Det kommer nog att ta tid innan man förstår att hon inte finns längre. Hon och jag som gjorde (nästan) allting tillsammans i åtta år.

42 kommentarer:

Hjärtruds Stuga sa...

En djurägares värsta dag....finns inga ord.

Kram Karin

Livets Guldkorn sa...

Nääämen...ååå sååå tragiskt...
Känner med dig och de dina..blir sååå ledsen när jag läser detta :(

Så ledsamt och så svårt det är när djuren skadar sig eller blir sjuka...

Sänder massor med tröstekramar och styrkekramar, för detta ni går igenom just nu är ett av livets svåraste beslut och saknaden är så stor.

Önskar dig värme och ta hand om dig vännen
Ann-Louisekram

Ingrid sa...

Jag förstår mer än väl hur ledsen du är idag. Det är ett svårt beslut att ta, men den dagen kommer ju tyvärr nästan alltid när man är djurägare.

När vi flyttade fick vi ta bort våra 11 år gamla katter. Det var verkligen ett tufft beslut och jag längtar efter dem varenda dag.

Varma kramar till dig Anne-Lie!
/Ingrid

Marianne Hansen sa...

Beklagar verkligen sorgen efter ett älskat djur, sänder mina varmaste kramar till dig och övriga familjemedlemmar./Marianne

mormor sa...

Förstår så väl.
Det tar tid.
Kram.

gunsan sa...

Klart att tårarna rinner när ni fått ta ett sådant svårt beslut.Tänker på er.
Tröstekram.Gunsan.

Margot sa...

Åh så fruktansvärt tråkigt, saknaden är otroligt stor när man mister en kär vän! När min första hund, som blev 13 år, var tvungen att somna in så grinade jag varje gång jag tänkte på henne, under närmare två år efteråt! Saknaden går inte att beskriva, jag känner verkligen med dig nu!
Varm tröstekram / Margot

Snäckskalsdalen. sa...

Lilla vovven......nu har hon inte ont längre.....men mattar och hussar har ont i själen.....stora kramar A&P

Lisa i byn sa...

Tänker på er!
Vet hur svårt det är. En kär-älskad familjevän!
Vet hur det var för femton månader sen då vi fick ta bort vår älskade Maja endast 7 år, 7 månader och 7 dagar.
Saknaden är enorm.

Beklagar verkligen, Många kramar till er alla //Lisa

sjusoverskan sa...

Hej!
Fråga mej, jag vet! Jag åkte hem och grävde en grav åt vår hund. Med jämna mellanrum var jag och kände på filten hon låg i, hon kanske andades, hon kanske levde, men nej. Det var så stilla. Det var så hemskt.
Efter att vi fick ta bort vår hund (cancer) så blev vår katt dement så vi var tvungna att ta bort honom också. Dubbelt ledsamt.
Många varma kramar från Inger

Jenny sa...

All världens kramar till dig idag, vilket jobbigt beslut att fatta! Jag är säker på att någon skuttar runt i sin hundhimmel nu med nya kompisar och nya utmaningar, lycklig för att alla fyra ben fungerar igen.

Kram,
Jenny

Vform sa...

♥ KRAM!!
/ Vivan

Agneta sa...

Såklart man är ledsen, när ska man annars vara ledsen om inte det gäller ens nära och kära.
Vilken fin avslutning ni fick tillsammans i snön.
Nu har han det säkert bra i "hundhimlen".
Kram Agneta

Huset på kullen sa...

Vännen så tråkigt för er att mista henne. Men du om någon vet att hon har det bra nu. Kan tro att hon springer på en stor äng med både snö o sommargräs . Hon är er mycket tacksam för att hon fick hjälp av er att slippa lida mer. Ta o gå ut varje kväll o titta upp så ser du henne med en glad svans. Jag är så ledsen för er skull. Det är hårt nu men det kommer att mjukna. Ta fram alla roliga stunder ni haft så sk du se att det går bättre. Kramar i massor Beijan

Bea sa...

Styrkekram /Bea

Helena sa...

Ett svårt beslut, men riktigt om hon hade ont. Vad fint inlägg du skrev om henne, och att hon fick vara ute i snön sista dagen. Sköt om er, och minns henne genom bilderna. Kram

Nette Cecilia sa...

Det är nästan så tårarna rinner på mig när jag läser din text ,det där äääär jobbigt ,tyvärr tar det ganska lång tid innan man kommer igen .Styrkekramar till dig ,Nette

EvaLinnea sa...

Så sorgligt!! Hon ser så fin & go ut på bilderna. Jobbigt, jobbigt att ta ett så´nt beslut, men djur som lider och har ont .... usch, det skär i en. Hon har det bra i "hundhimlen" nu.
Kram från EvaLinnea

Monica sa...

Så otroligt sorgligt för er - jag förstår er saknad.
Ett oerhört svårt beslut har ni fattat och det var ju det enda ni kunde göra, så som det var.
Tröstekram, Monica

Rosor och Pioner sa...

Kramar i massor till dig

Kraaaaaaaam

Evas Pyssel sa...

Åhhh vilken hemsk dag för er. Jag tänker med fasa på när vi ska bli tvungna att ta bort Ajax
( 11 år nu ). En hund är så nära en, så trofast och en sådan vän. Det är inte lätt, men du kan minnas alla mysiga promenader ni haft och allt bus och lek.
Jättekramar från Eva

Syssis små funderingar sa...

Tröstekramar, vet hur tungt det är. Det svåraste som finns är att släppa taget och låta dom gå över månbron till hundhimmeln. Hon har i varje fall inte ont längre.

Suss o Kai sa...

Oj vad jobbigt :( tröstekramar till er Kram Suss

Charlotta sa...

Kramar till dig och till din familj.

Att mista ett husdjur är ju som att förlora en del av familjen. Låt det ta sin tid att sörja och minnas henne.

Birgitta sa...

Många kramar till dej.
Birgitta

Eva Trillian sa...

Beklagar förlusten av en kär famljemedlem. Tragiskt! Stor kram!

Karin sa...

Å vad tråkigt, jättefina bilder du delar med dig från er sista promenad. Kram Karin

Susann sa...

Och här sitter jag med tårarna rinnande när jag läser ditt inlägg. Bävar själv för denna dag då vi har en som snart fyller 13. Tänker verkligen på er som fått er vardag upp&nervänd.
Kram från mej till er




Raija sa...

Så tråkigt att det beslutet var tvunget att tas :-(. Det här är bland det jobbigaste man har som djurägare, att fatta beslutet när det är dags.

Och visst kommer det bli tomt, det förstår jag. Men hon hade som tur är kommit upp i åren och ni har fått njuta av henne i många år.

Underbart att hon fick sin sista dag i snön, som hon gillade. Det blir ett fint minne.

En stor tröstekram

Lotta W sa...

Mitt varma deltagande i er sorg o saknad efter er älskade hund.

Minnena finns dock kvar, dom kan ingen ta ifrån er.

Omtänksamma kramar fr Lotta

Kerstin: sa...

Å så tråkigt för er. Det absolut svåraste beslutet för en djurägare att ta. Har svårt att skriva för tangenterna skyms av tårar när jag läser detta inlägg.

Härligt med bilder att ta fram och komma ihåg alla glada minnen tillsammans.

Kram.

Äppelblom sa...

Ja, det är sorgligt, när man måste ta bort ett djur. Vår första katt var 17 år, när vi fick åka till veterinären med honom. Det var en så klok katt.
Trevlig helg och stor kram till dig!

Pysselfarmor sa...

Finns inte ord för sådant sorgligt som när man måste skiljas från sin pälskling! Många kramar!!/Gun

Mor Tuta sa...

Förstod att det var något sådant beslut ni var tvungna att ta. Usch så svårt det är. Man sörjer så länge. Jag själv hör ljud fortfarande som jag uppfattar som det skulle vara Taggen, som vi tog bort i nov. saknar honom så mycket fortfarande. Förstår precis vad du/ni går igenom.
Men man får tänka på allt mysigt man haft tillsammans med sin mjuka vän.
Kram Birgit

Black Iris sa...

Jag vet så väl hur det känns.. Jag har genom åren tagit farväl av både katter och hundar som varit älskade familjemedlemmar..
Vår Knutte är 13 år nu och jag har så gott som bestämt att när vi måste ta steget med honom så blir det inga mer djur hos oss..
Jag hoppas att jag kan hålla mig men jag har ju alltid haft något djur intill mig..

Kram Maidi

Carita Liljendahl sa...

Usch så tråkigt... jag vet som också tvingats låta veterinären avliva min hund. De litar ju på en in i sista stund de kära djuren.

Många styrkekramar sänder jag er! Lev på alla de goda minnen ni har!

Melody Shih tzu sa...

Tillåt er att sörja, gråt och var precis så ledsen som det ni behöver vara! Det är en familjemedlem som har försvunnit och det tar sin tid att komma igenom sorgen. Ibland är det svårt att för man vet att det finns människor som tänker "det var ju bara en hund".
Det har gått 1 1/2 sedan min lilla Grace fick somna in men det går inte en dag utan att jag tänker på henne.
Oftast är det de positiva sakerna som kommer upp, men det händer att det kommer en tår fortfarande.
Kram
Melodys matte

nattugglan sa...

kramar till dej..o de dina.. jag vet oxå hur det känns..vi måste avliva vår hund Molly..hon va 9 år, fick en svår lunginflammation o inget hjälpte..så nu är de nog i hundhimlen o leker ska du se.

Vårt röda hus sa...

Kära du! Så svårt det är att fatta beslutet! Jag vet... det är tomt i både hemmet och hjärtat! Men man får minnas det goda livet man fått ha tillsammans och nu springer hon lycklig ju på dom gröna ängarna!

Söndagskram till dej!
Eva-Mari

Gunilla sa...

Jag har upplevt samma saknad som du .
Jag trodde inte att man kunde sakna en hund så otroligt mycket.
Jag jobbade ju som dagmamma då och alla dagbarnen frågade jämt efter vår hund så jag blev påmind varje dag och försökte hålla tillbaka tårarna.
Vi kunde inte vara ute på sommarstället den hösten heller för det var där hunden trivdes allra bäst.
Fy så jobbigt.

Ha en fortsatt bra helg.

Kram

Mimmi sa...

Visst är det hemskt när man tvingas ta beslutet oavsett vilket husdjur det är. Låt tårarna rinna och försök sen tänka på hur fin sista tid hon fick med er.
Massor av tröstekramar.

onkis sa...

Fy va ledsamt för er..
Vilket hemskt beslut att ta för er.
För mig kommer jorden gå under den dagen inte min Valle finns hos mig längre.
Kram!