Rödhake

Rödhake
foto: Anne-Lie

fredag 11 september 2015

Promenerar i höstsolen

Igår tog jag en promenad ner till Sjöudden. Kände att det var så länge sedan jag var där och i det här fina vädret vill man vara ute. Så jag knöt på mig gympaskorna tog kameran i handen och gick iväg. Tänkte tagit med mig svampkorgen också, men den hittade jag inte, jag hittade inge svamp heller så det gjorde inget.

Det första jag fick syn på på skogsstigen var den här svarta huggormen.  Tänkte först vad är det för en gren, men när jag kom närmare såg jag att det var en orm. Den låg helt stilla, trodde den var död. Det var lite läskigt att gå förbi faktiskt. Men när jag gick hem igen låg den inte kvar, så den var vid liv.

 Ni har sett så många bilder från Sjöudden på stenar i sjön och båten vid bryggan, och vindskyddet och timmerstugan. så idag blir det inga sådana bilder. Tittade uppåt och såg att det var mycket kottar på granarna.

Tittade neråt och såg fina blommor på lingonriset.

Idag har jag gått en annan runda. Vår gamla skogrunda vi gick varje dag med vår hund när hon levde. Oj vad det hade vuxit upp i skogen och naturen hade ändrat sig.
Idag var bara mobilkameran med mig, för den här rundan är mycket längre att gå. Och solen hade inte hunnit titta fram riktigt heller.

Det ligger en gammal gård när man har gått drygt halvvägs på skogsrundan. Det här gamla huset ligger så fint där. Fast huset skulle behöva renoveras lite. Detta är inte gårdshuset för det är så fint renoverat, det är ett uthus, kan jag tro.

 Här har någon eller några suttit och njutit i eftermiddagssolen. Säkert med en kopp kaffe i handen. En gunga hänger det i trädet så säkert har någon suttit där också och det har killat så där skönt i magen.

Här är grunden till ett gammalt hus. Skulle vara intressant att veta vem/vilka som bott här.

 Våra hönor och tupp brukar ha utegångsförbud till kl 15:00 - 16:00 på dagarna, de förstör alldeles för mycket för mig i trädgården. Och för att inte tala om hur det ser ut i mitt växthuset efter det att hönan var instängd där i två dygn. Min man hade glömt stänga in dem häromkvällen så de traskade runt i trädgården hela dagen. Visst är de fina men jag är lite sur på dem.

 "Hoppsan nu kommer hon med kameran igen, och jag får ju inte vara i rabatten, bäst att skynda mig bort innan hon kommer här och schasar bort mig och flaxar med armarna".

Fast det klart när man hittar fyra fina ägg i rabatten, då blir man ju lite gladare. De har blivit så duktiga att värpa. Min man och jag  gjorde äggröra häromdagen, såg ut som det var saffran äggröra. Gulan blir så gul av frigående höns. 
Jag kanske ska sluta med trädgård/rabatter/växter och låta hönorna gå lösa i trädgården istället. Det är ju en lösning


Nu dyker det upp lite höstlöv på marken. 

Nu hoppas jag vi får en fin hösthelg. Vi ska ut på resande fot i morgon och allting blir mycket roligare om vädret är fint.

Till sist vill jag Tacka för alla uppmuntrade ord här på bloggen ang. min hälsa. Det är inget allvarligt med mig, men det är kämpigt. Tack för alla fina mail jag fått från några av mina bloggvänner. Ni är guld värda allihop.

9 kommentarer:

Monica sa...

Ja, precis som du, så njuter jag av dessa soliga, klara höstdagar! Än är det ljummet i luften och lugnet har liksom infunnit sig.
Så intressant med rester efter gamla hus, man kan tänka sig hur de som bodde där, hade det...
ha det gott och hoppas att du snart slipper dina besvär!
Kram, Monica

Lena S sa...

Vilka fina bilder du tog på promenaden. Det är intressanta funderingar om vad som hänt eller vilka som bott där.
underbart med egna ägg. Jag har haft problem med gallan så jag har inte kunnat äta ägg. Men nu har jag inte känt nåt på länge så snart vågar jag prova igen. Jag skulle vilja hitta nån i närheten där jag kunde köpa ägg. Jag får forska lite...
Ha en fin helg!
Kram

Helena sa...

Så härlig promenad du hade. Ja, förutom huggormen... :-) Det gäller att ta tillvara på de här soliga dagarna. Önskar dig en fin helg!

Ingrid sa...

Visst är det härligt att gå promenader nu och njuta av de vackra höstfärgerna och ännu finare kommer det ju att bli.
Hönor i trädgården är ingen höjdare, men jag kan rapportera att en kull smågrisar är ännu värre. Det fick vi en vårdag för "hundra år sedan" när någon glömt en hasp. Tulpanerna i en rabatt som jag var så stolt över låg med lökarna i vädret när vi kom hem.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid

UlricaA sa...

Hösten är en vacker tid ....men jag avundas dig inte mötet med ormen. Särskilt inte som jag alltid har tre hundar i släptåg. Men vackra är dom!

Jenny sa...

Är det inte härligt i naturen nu! Ja det är det väl jämt, men så himla vackert med höstfärgerna. Det är så intressant och spännande med historia, tänk om tingen kunde tala ... Visst undrar man över de som levt tidigare.

Lisa i byn sa...

Fy vad otäckt med huggormen. Känns lite fel i tiden att se dom nu.
Det är fint i våran natur, fina kort du bjuder oss på.
Kram

Evas Pyssel sa...

Hua ormar gillar inte jag. En svart huggorm har jag aldrig sett. För övrigt har du vackra promenadvägar. Det är ju så när man bor på landet.
Roligt med hönsen, ja roligt och roligt när dom förstör. Det är kanske bäst att ha dom inhägnade. Vi har haft både höns, gäss och kalkonen förr. Gässen var som vakthundar , men jisses vad de skitade ner.
Hoppas du mår bättre.
Kram Eva

Evas Kvarnaro sa...

Din Header är jätte vacker, men inte den första bilden, blää för ormar.
Men du haft en skön promenad i höstsolen, den värmer gott.
Tänk att vi inte har något problem med våra hönor, visst krafsar de lite här och där, men jag har sagt till dem på SKARPEN att ge katten i mina bästa fina land, annars skickar jag katten på er, ha ha ha . . . .
Annelie du ska inte vara så mild i tonen, utan ryt till så de fattar, *fniss*
Ja ja det är både positivt och negativt med dessa djur, men för oss mest glädje. vi behöver ingen hund att gosa med för vi har fjäderfäna, hi hi hi
och självklart vår katt. Men den rackaren är en riktig 'utekatt' han gillar verkligen frisk luft, för visso gör vi det oxå men du vet på natten ligger vi inne, *he he he*
De tvåbenta får ännu inte göra visit inne, men man vet aldrig, hi hi . . .
Jisses vad jag flinar idag då.
Nä nu ska jag ut igen och gräva, ligger efter i mitt 'schema', *fniss*
Har ju varit i Polen på begravning, där blev det en stor släkt träff.
Så typiskt att man alltid träffar alla nära o kära vid sådana tillfällen.
Vi besökte även en sjuk vän som låg hemma på sitt yttersta i lördags,
på söndag morgon dog han, ännu en begravning . . .

Må väl kram/ Eva